220409
jag sitter hemma i min säng.
genomförkyld och kall.
lyssnar på broder daniel, shoreline
jag har lyssnat på den en miljard gånger på väldigt kort tid
men den betyder väl mer idag än vad den gjorde förr.
this town has got the youth of me.
så är och förblir det.
jag såg världens sämsta pjäs igår.
den var deprimerande i cirka 3h och 20 minuter
i de sista 5 minutrarna fann de någon form av hopp och lycka i deras miserabla verklighet.
budskap?
livet är deprimerande tills du har fem minuter att leva
det då du inser att du borde utfört stordåd, men misslyckats
du finner ny styrka och hopp
om du överlever kommer du uträtta stordåd.
men fem minuter räcker inte till och du faller.
you die young.
Kommentarer
Postat av: johanna
jag älskar broder daniel, dom är så hårda samtidigt som dom är så mjuka. eller ja, något sådant.
hursom...
jag älskar broder daniel.
shoreline är så fin och känsloladdad.
Postat av: Aveux
Så sant som det var sagt! Och pjäsen kunde nog inte ha varit sämre!
Trackback
