vosreves

jag måste få låsa in mig i ett rum.
ett vitt rum, vita väggar, golv, tak hela köret.
det måste vara upplyst i vitt och vara ljus föralltid och förevigt.
i det rummet skulle jag må bra jag skulle måla akvarell och bygga collage av fina bilder från tidningar.
jag skulle kladda med kolkritor och blyherts.
jag skulle ibland tvinga in människor i mitt vita rum för fotografering.
det skulle alltid vara perfekt ljus och det enda jag skulle behöva fokusera på var kreativiteten.
men kreativiteten är ingenting man får fokusera på när man är arton år gammal, sitter i moderatblåa loakler och läser om information.
bland blåa väggar läser man om praktiken och lär sig teorin.
men vad hände med att kladda, öva, utvecklas kreativt?
att få lära sig nya saker som utmanar och inspirerar?

dem försvann den dagen jag trädde över ålderns tröskel där det plötsligt blev viktigt att lyckas med betyg, sociala förbindelser och uppsatser. Jag saknar att komma i de allra knasigaste av färger på kläderna, rosa prickar med orangea ränder, gröna löv på omaka strumpor till ett ställe som endast uppmuntrar till en sak. lek och lär. öva, kladda, gör om.

en vacker dag ska jag skaffa mig mitt vita rum och få utlopp för min desperata längtan efter att få arbeta kreativt.
men tills dess blir det till att sitta bland moderatblåa väggar och avsky min tillvaro.
imorgon tänker jag ha färgglada skor vare sig det står på modet eller ej.
dessutom ska jag ha omaka strumpor.

Lyssna på det här och det här.