vosreves

jag längtar till mycket, men just nu kom jag på att jag längtar till den 29:e januari då den här filmen har premiär.
En fantastiskt fin film om en ensam pojke som önskar att få ha kul, men hans olydiga fasoner leder till att verkligheten inte alls blir särskilt roande. Max skapar sig då sin egna värld,en värld where the wild things are.
Baserad på barnboken med samma namn av Maurice Sendak.

åh den är så underbar. jag har ju redan sett den, men jag vill se den igen. åh vad jag vill se den igen. kika på dessa bilder från imdb och ni kommer också längta. lyssna på soundtracket som finns på spotify, worried shoes är finast i världen.

Best of photobooth.















(criminal minds)


enjoy.

jag måste få låsa in mig i ett rum.
ett vitt rum, vita väggar, golv, tak hela köret.
det måste vara upplyst i vitt och vara ljus föralltid och förevigt.
i det rummet skulle jag må bra jag skulle måla akvarell och bygga collage av fina bilder från tidningar.
jag skulle kladda med kolkritor och blyherts.
jag skulle ibland tvinga in människor i mitt vita rum för fotografering.
det skulle alltid vara perfekt ljus och det enda jag skulle behöva fokusera på var kreativiteten.
men kreativiteten är ingenting man får fokusera på när man är arton år gammal, sitter i moderatblåa loakler och läser om information.
bland blåa väggar läser man om praktiken och lär sig teorin.
men vad hände med att kladda, öva, utvecklas kreativt?
att få lära sig nya saker som utmanar och inspirerar?

dem försvann den dagen jag trädde över ålderns tröskel där det plötsligt blev viktigt att lyckas med betyg, sociala förbindelser och uppsatser. Jag saknar att komma i de allra knasigaste av färger på kläderna, rosa prickar med orangea ränder, gröna löv på omaka strumpor till ett ställe som endast uppmuntrar till en sak. lek och lär. öva, kladda, gör om.

en vacker dag ska jag skaffa mig mitt vita rum och få utlopp för min desperata längtan efter att få arbeta kreativt.
men tills dess blir det till att sitta bland moderatblåa väggar och avsky min tillvaro.
imorgon tänker jag ha färgglada skor vare sig det står på modet eller ej.
dessutom ska jag ha omaka strumpor.

Lyssna på det här och det här.

just one of those grayscale days

Idag ramlade jag genom en branddörr och kände att ansiktet blev tio nyanser rödare.
Jag lyssnar på anthony idag. Det är en sådan dag.

Det känns som att jag slösar bort min tid när jag är i skolan. Jag skulle kunna måla upp milslånga listor av jag skulle kunna göra istället för att gå dit. Jag vill lära mig hur man framkallar film i mörkerrum mest för att jag är sugen på att fotografera med holgan och det är dyrt som satan att framkalla i affär. Jag vill lära mig illustrator ordentligt. Jag vill läsa, skriva och stirra upp i taket och känna att världen är stor. Jag vill åka till platser jag aldrig varit förut.

I still have too many dreams. I need another world. A place where I can go.

världens bästa anthony and the johnsons.

jag saknar mina kära små mongon, pizza och sommar.

Jag lyssnar på blinded by the light och tänker att det är mörkt härinne. i mitt rum alltså.
Det är persiennerna som jag inte förmår mig att orka dra upp, mest för att gustaf envist kommer dra ner dem igen en annan dag. Jag stannar i sängen idag också, rullandes mellan spikmattan och värmekudden.
Min gröna vän Thord sitter intill mig med blyhertsstreck i ansiktet. Ja så går det när man ligger i min väska.

Min mor ligger med huvudet i toaletten och för ljudliga konversationer på ett språk jag inte förstår.
Ute är det säkert kallt.
Mitt hår är i behov av att tvättas.

Jag känner mig som en gammal tant med glasögonen långt ner, precis intill nästippen. Gråa hårstrån samlade i en yvig knut. Men det är inte den likheten att jag ser lika dåligt som en gammal tant utan att jag har en rygg som en gammal tant numera. Jag känner mig som dem russin jag la i min ekologiska müsli imorse. Liten, skrumpen och omringad av något mörkt.

nu drar jag upp persiennerna.

Lyssna på det här (för att den är kul) och den här ( för att det är en bra historia, med ett ganska onödigt intro så ta er fram till 0:56 där det hela börjar. fantastiskt fin låt )

thord.

scenario:
jag ligger hemma på en spikmatta med min trasiga rygg och läser licaplace blogg brist på underhållning;

Hon har skrivit ett inlägg om kent .

Och det här gott folk är de utvala kommentarerna:

"lyssnar inte direkt på han, men helt okej!"

(den här har ingenting med saken att göra det är därför det är lite kul)

"Hej lisa varför svarar du inte på kommentarerna i inlägget under? det är hur många som helst som undrat om kläderna från chicy men det känns lite som du ignorerar allt, efetrsom du istället svarar på kommentarer som inte är så "viktiga" eller vad man ska säga. Är det för att du inte vill att alla ska härma dej, för jag frstår om det är jobbigt.
Aja tack för en bra blogg iallafall :)"

"åhh, vill lyssna på deras nya album sjukt mkt!" (gör det då?)

"Faktiskt så lyssnade min mamma lite på kent ett tag, hon fick deras skiva vapen och ammunition (tror jag den heter) i present och den gick flitigt för något år sedan ! Haha"
(jo för det är ju kul att veta)

"eskiiiiiiilstuuunaaaaaaaaa"

"kan ikke du legge ut spotify-spilleslisten din?" (för att norska är kul)

"det är lite roligt att mina föräldrar alltid har gillat kent, så då har
jag automatiskt bestämt mig för att de är dåliga, haha. Man kan ju inte tycka
likadant som sina föräldrar heller.." (skitkul hörru)

det här ska jag nog roa mig med oftare. tänk va mycket puckon det finns.

nej nu går jag hem.

Den här måndagen tog jag min vanliga runda kring vasaparken och in på ica vid st:eriksplan. Av alla de lunchställen som finns kring st:eriks har jag bara fastnat för 1.
Ica.
För att det är hyfsat billigt och för att ingen bryr sig om du är ensam.
Det är det där med att vara ensam som gör det så svårt för mig att äta lunch eller mat överhuvudtaget i offentliga miljöer. Hemma äter jag ändå oftast ensam, men det är hemma.
jag köper det jag alltid köper; 3 äpplen, en naturdietbar (för att dem är behändiga och går snabbt att äta upp på vägen tillbaka till kontoret) och en vitamin well (för att kolsyra medför ljudliga biverkningar).
Det är inte särskilt mättande.
Det är inte direkt någon exotisk smakexplosion, men det är det man får tag på.
Allt annat är dyrt och ensamt.
Nu har jag levt på den här lunchen i snart 3 veckor.
Samma ica och samma promenad genom vasaparken varje dag.
Ibland är det Markus som gör mig sällskap, ibland Regina och ibland när jag känner mig riktigt rivig är det Bruce.
Mina vänner genom vasaparken. I kyla, blåst och regn.

jag tackar nu gud för ipoden och lovar mig själv att äta thaimat resten av veckan.
(samma ica, samma vasapark imorgon eller?)

idag är en sådan dag man helst skulle sova bort helt.
pendeltåget stannade till en klarröd signal precis innan karlbergs station och där stannade vi ett par härliga minuter, härliga endast på grund av det faktum att jag sov.

igår såg jag en blå skåpbil som det stod jew på. Är det sverigedemokraterna som stoltserar nu igen?
vem vet vart den här världen är på väg.

igår dog min telefon mitt på södra station och jag tänkte att det är inte första gången jag sitter här oviss och väntar.
Mitt sår som pryder mitt numera blåmärkta knä är bräckligt och spricker upp när knät böjs. Jag pressar kompresser mot såret och tejpar fast, men ont gör det fortfarande.

Men idag är det inte bara signalen från karlberg som lyser rött utan också ljuset som inom några timmar kommer nå mina ögon när jag kliver in och väljer ut mitt exemplar av röd. Den är efterlängtad.

Dem skriver i tidningen att kent är ett skojfriskt band och undrar varför de aldrig avslöjar vad låtarna egentligen handlar om. Jocke berg svarar någonting i stil med att det är det jävligaste man kan göra, eftersom det nästintill alltid är en besvikelse. Var det allt? handlade pärlor om en snäcka? handlade järnspöken egentligen om ett lakan?

Världen är stor, jag liten och bräcklig.
idag ska jag lyssna på kent och det här var bara svammel från trötta fingrars slag.

Min sladd till datorn luktar lite bränt. Jag är rädd att efter snart 2 års konstant användning så behöver min Mac lite vila.

(jag behöver en ny skärm ju och då måste man ju köpa ett sånt där fint tangentbord och en mus kanske?
ja då blir det ju nästan lika mycket som att köpa en sån..)

JAG HAR SPOTIFY HÄR OCKSÅ

nu känns arbetsbördan inte längre särskilt tung.

jag läser om maldiverna nu.

jag älskar internet.

JAG HAR INTERNET!

YEY

åh alltså. jag måste få skriva av mig. det här är typ det sötaste jag någonsin sett. mjölktänder ute på vilda äventyr, det är vad jag kallar en blogg! man får följa mjölktänderna Lardee och Ickle på en massa konstigheter.
jag är kär i en mjölktand.

KOLLA IN HÄR: mymilktoof.blogspot.com







sjukt cool idé, jag vill också ha små mjölktänder springandes runt mig..

jag lyssnar till bruce springsteen och allt annat gustaf brukar sjunga, ibland undrar jag om inte kents album kommer fantastiskt lägligt. jag har lyssnat in mig på det mesta och markus har gått i högtalarna dagarna in och ut. jag vill ha nytt med kent. trots att ingenting kommer slå järnspöken. ingenting.

men under den här helgen lyssnade ja gtill sånt som sofie sjunger saker som vi är pojkarna som busar med flickornas små, ja ni förstår. Vi lyssnade kalla nätter till gamla kassettband med oliver och gänget. i falun. i urskogen. vid ett järnvägsspår. Jag gillar dalarna. det är fint där. det är kallt som satan och folk tycker om lidl. men det är fint.

här. och ibland lite längre bort. men oftast här.

tänk att jag alltid har mycket att göra. jämt jämt jämt.
och när jag väl har dötid känner jag mig ineffektiv och sover istället.
ett fantastiskt puckat resonemang.

så nu blir det 5791241 inlägg som ni kan gotta er åt. mys va

sen kommer gustaf, hej hej!